Så sätter du viktning i en utvärderingsmodell för systemval

Viktning är inte samma sak som en kravlista

En praktisk guide för hur man sätter och dokumenterar vikter i en utvärderingsmodell för systemval börjar med att skilja på fasta villkor och viktade kriterier. Det avgör vilka delar av underlaget som alls ska ha en vikt.

Valet av utvärderingsmodell sätter gränser för upphandlingsdokumentet, och dokumentet avgör vilka anbud som kommer in och vilka egenskaper de har. Modellen är därför den enskilt viktigaste faktorn vid en upphandling.

En kravspecifikation för ett systemval beskriver uppdraget: funktioner, integrationer, säkerhets- och regelefterlevnadskrav, leverantörsstöd och uppföljning. I offentlig vård kan samma dokument kallas krav- och kvalitetsbok. I Region Värmland är den fastställd av regionfullmäktige. Den utgör upphandlingsunderlag enligt lagen om valfrihetssystem (2008:962).

Viktning är något annat. Den rangordnar eller väger de kriterier som styr beslut: vilket system som antas, hur en tilldelning fördelas och vad uppföljningen ska mäta. Det mesta i underlaget ska därför inte viktas, utan stå kvar som fasta villkor.

Två namngivna sätt att vikta pris och kvalitet är relationsvikt och monetär vikt. Relationsvikt fördelar procent mellan pris och kvalitet. Monetär vikt prissätter kvalitet i stället för att poängsätta priset.

I monetär vikt räknas anbudets pris upp för andelen ej uppfyllt mervärde och ned för andelen uppfyllt mervärde. Anbudet får ett jämförelsetal. Lägst jämförelsetal vinner.

Vid viktad summa beräknas totalpoängen som summan av vikt gånger betyg för varje kriterium. Vikterna normaliseras så att summan blir 100 procent eller 1,0.

Modellerna delas traditionellt upp i absoluta och relativa modeller, som i sin tur är monetära eller poängmodeller. Därtill finns kvotmodeller för den som hellre räknar kvot än summerar. Den absoluta påslag/avdragsmodellen kallas också mervärdesmodell.

I en kartläggning av 250 upphandlingar av konsulttjänster i januari och februari användes tilldelningsgrunden pris i 37 upphandlingar och kostnad i åtta upphandlingar. Bland de återstående 205 upphandlingarna användes en relativ poängräkningsmodell i endast två upphandlingar. I samtliga övriga av dessa användes en absolut påslag/avdragsmodell, det vill säga en mervärdesmodell.

Värmlands upphandlingsunderlag för vårdval 2026 är kapitelvis. Det omfattar ansökningsprocess, allmänna villkor, uppföljning, informationssystem/informationsteknologi, uppdrag och villkor för vårdval vårdcentral, ersättning och kostnadsansvar för vårdcentral, tilläggsuppdrag och villkor för barnmorskemottagning, barnavårdscentral, familjecentral och ungdomsmottagning, ersättning och kostnadsansvar för samma verksamheter, uppdrag och villkor för vårdval fysioterapi, ersättning och kostnadsansvar för fysioterapi samt mall för avtal.

Samma logik gäller i en systemvalsmodell. Dela upp underlaget i avsnitt – funktionella krav, integration, informationssäkerhet, förvaltning och kostnad – och placera vikterna där ett beslut faktiskt fattas: i tilldelningskriterierna, avropsmodellen eller förvaltnings- och uppföljningsmodellen.

Ett genomfört systemval kan avse IT-system för journaler och e-hälsa, ett av de områden där myndigheter upphandlar vård i konkurrens enligt LOU. Där sitter vikterna på funktionell täckning, integration, användbarhet, säkerhet och regelefterlevnad, leverantörsstöd och totalkostnad – samma sex kriterier som exemplet längre fram.

Markera först vilka meningar i underlaget som är beslutspunkter: vilket system antas, hur mycket betalas och vad mäts. Avgör sedan om punkten ska styras med vikt eller med ett fast villkor.

Krav som gäller alla – oavsett leverantör – behöver ingen vikt. Att systemet uppfyller ett reglerat krav är en ja/nej-fråga. Skillnader mellan leverantörer, som integration mot befintlig systemmiljö eller användbarhet för de roller som ska arbeta i systemet, kan bara hanteras med vikt om villkoren tillåter rangordning.

För utvärderingen är valet av tilldelningskriterier avgörande. Hur kriterierna förhåller sig till varandra behöver framgå av upphandlingsdokumenten.

Arbeta i fyra steg: dela underlaget i avsnitt, markera beslutspunkter, välj vikt eller fast villkor och dokumentera varje vikt med mätmetod och datakälla. Stegen gäller både systemval och vårdval.

Varje vikt ska dokumenteras med kriterium, vikt, mätmetod, datakälla och uppföljningsintervall. Då blir viktningen spårbar och möjlig att revidera.

Guiden har tre moment: att sätta vikter, att beräkna en totalpoäng och att dokumentera varje vikt med mätmetod och datakälla. Momenten följer i den ordningen.

Momenten gäller ett systemval. Kriterierna kan vara funktionell täckning, integration, användbarhet, säkerhet och regelefterlevnad, leverantörsstöd och totalkostnad.

Statistik från 250 upphandlingar av konsulttjänster (januari–februari)

Bestäm om viktningen ska styra urval, ersättning eller uppföljning

LOU (2016:1145) används när en myndighet upphandlar vård i konkurrens och tilldelar kontrakt till bästa anbud. Vikterna får då direkt effekt på urvalet: de viktade kriterierna avgör vem som vinner. Typiska LOU-områden inom vården är specialistsjukvård (kirurgi, ortopedi, ögon), psykiatrisk vård, ambulans och sjuktransporter, läkemedel och medicintekniska produkter, laboratorietjänster samt IT-system för journaler och e-hälsa.

I ett systemval är första frågan om vikterna ska rangordna leverantörer, styra ersättning eller mäta resultat. Svaret bestämmer om modellen liknar LOU eller LOV.

I ett systemval motsvarar det en traditionell upphandling eller ett avrop där den bästa lösningen vinner. Där får vikterna direkt effekt på vilket system som antas.

Valet av utvärderingsgrund bör utgå från marknadsanalysen. För leverantörerna ska det vara tydligt redan när de läser upphandlingsdokumenten hur anbudet kommer att utvärderas.

Utvärderingsgrunderna är bästa förhållande mellan pris och kvalitet, kostnad eller pris. Vid de två första ska tilldelningskriterierna som huvudregel viktas inbördes.

LOV (2008:962) följer en annan logik. Myndigheten publicerar krav och ersättningsvillkor. Alla leverantörer som uppfyller kraven godkänns. Brukaren eller patienten väljer leverantör, och myndigheten betalar enligt en fast ersättningsmodell.

Vårdval primärvård är obligatoriskt enligt hälso- och sjukvårdslagen (2017:30) 7 kap. 3 §. Alla 21 regioner tillämpar vårdvalssystem inom primärvården enligt LOV. LOV används också inom hemtjänst (av omkring 180 svenska kommuner), daglig verksamhet enligt LSS, särskilda boenden för äldre samt rehabilitering och fysioterapi.

Följden för viktningen är avgörande. I LOV kan vikter inte rangordna leverantörer i ett urval, eftersom alla godkända antas. Vikterna styr i stället ersättningsnivåer, kvalitetskrav och uppföljning.

Samma sak gäller i en godkännandemodell för system. Släpps alla leverantörer som uppfyller kraven in, kan vikterna bara styra avrop, servicenivåer och uppföljning – inte vilka som får vara med.

Upphandlas IT-system för journaler och e-hälsa enligt LOU, avgör vikterna i stället vilket system som antas. Är modellen ett godkännande, får vikterna effekt först i avrop, servicenivåer och uppföljning.

Skillnaden i korthet: enligt LOU väljer myndigheten leverantör, ersättningen bygger på anbudspriset, avtalstiden är begränsad (typiskt 4–8 år) och överprövning sker i förvaltningsrätten enligt 20 kap. LOU.

Enligt LOV väljer brukaren, ersättningen är fast enligt valfrihetsförfrågan, godkännandet är löpande, avtalet gäller löpande tills uppsägning och överprövning sker enligt 10 kap. LOV.

Särskilda boenden och större omsorgsverksamheter upphandlas ofta enligt LOU, där hela verksamheten drivs av en leverantör i konkurrens. Innan du sätter en enda vikt bör du därför ha svarat på om modellen ska påverka vilket system som antas, hur mycket som betalas ut eller vad som följs upp.

Skilj på kvalificeringskrav och viktade kriterier

I regionernas vårdvalssystem innehåller kraven typiskt bemanningskrav (läkare, sjuksköterskor, BVC-personal), tillgänglighet i form av öppettider och väntetider, kvalitetskrav och kvalitetsregister, IT-krav (journalsystem, e-tjänster), geografisk täckning och ekonomisk soliditet.

LOV bygger på godkännande: den som uppfyller kraven släpps in. Dessa punkter fungerar därför i praktiken som godkännandekrav: de avgör om en leverantör får delta, inte hur den rangordnas.

I en LOU-upphandling – och i ett systemval – har du två val för samma egenskap. Antingen är den ett kvalificeringskrav (skall-krav) som leverantören måste uppfylla, eller ett viktat kriterium där olika lösningar får olika poäng.

Samma egenskap kan inte vara båda samtidigt. Då utvärderas den två gånger och modellen blir svår att försvara. Tumregeln är att absolut nödvändiga eller reglerade egenskaper blir krav, medan egenskaper med grader och faktiska skillnader blir viktade kriterier.

Tilldelningskriterier ska syfta till att fastställa det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

Tilldelningskriterierna ska ha anknytning till upphandlingsföremålet och ha en skiljande effekt. De ska ge ett mervärde och göra det möjligt att identifiera det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

För systemval: skriv in gränsen mellan kvalificeringskrav och viktade kriterier i kravspecifikationen. Samma egenskap får bara förekomma på en av platserna.

Kvalitet, samordning och personcentrering är typiskt graderbara och därmed viktbara. Funktionell täckning, integration, användbarhet och leverantörsstöd är också typiskt graderbara. Bemanningskrav, krav på en viss teknisk lösning, IT-krav eller ekonomisk soliditet är typiskt ja/nej-frågor.

För ett systemval ligger gränsen på samma ställe. Att systemet är ett journalsystem med e-tjänster kan vara ett skallkrav, medan hur väl integrationen mot den befintliga systemmiljön fungerar är ett viktat kriterium.

Ett specialfall är IT. Om IT enbart ställs som krav kan området inte ge poäng. Om e-tjänster eller systemets samverkansförmåga ska skilja leverantörer åt, måste kriteriet definieras med nivåer och verifieras med underlag.

I e-Avrop anges varje kriterium med metod: krav, mätning, deklaration, bedömning eller bilaga. Kriteriet anges också med omfattning och antal enhet. Kriterier och skallkrav hålls åtskilda i modulen.

I Värmlands upphandlingsunderlag beskrivs uppföljning i ett eget kapitel. Godkännandekraven försvinner inte ur modellen bara för att de inte viktas.

Välj kriterier som speglar uppdraget

Utgångspunkten är målen i uppdragsbeskrivningen. Region Värmland ska erbjuda en jämlik, sammanhållen och tillgänglig hälso- och sjukvård med högsta kvalitet och patientsäkerhet, utgående från den enskildes behov. Det långsiktiga målet är ökat värde för patienten och effektivt resursutnyttjande.

Vård som är vanligt förekommande i befolkningen eller ofta återkommande för individen ska finnas nära och ges jämlikt, samordnat och personcentrerat. Primärvården ska utgöra navet i den nära vården och samspela med annan hälso- och sjukvård, elevhälsa, socialtjänst och tandvård.

Varje sådant mål kan översättas till ett viktbart kriterium: kvalitet och patientsäkerhet, tillgänglighet, samordning, personcentrerad vård samt informationssystem och informationsteknologi. Översatt till ett systemval blir samma rörelse en uppsättning kriterier. Den omfattar funktionell täckning för de processer systemet ska stödja, integration mot befintlig systemmiljö, användbarhet för de roller som faktiskt ska arbeta i systemet, informationssäkerhet och regelefterlevnad, leverantörens stöd och avtalsvillkor samt totalkostnad över avtalsperioden.

Ett systemval kan använda sex kriterier: funktionell täckning, integration, användbarhet, säkerhet och regelefterlevnad, leverantörsstöd samt totalkostnad.

Varje kriterium behöver en angiven metod. Ett kriterium kan hanteras som krav, mätning, deklaration eller bedömning, och anges med omfattning och antal enhet.

Skalan för ett systemval bör vara binär där det går: uppfyllt eller inte uppfyllt. Öppna frågor av typen ”beskriv hur ni tänker genomföra uppdraget” bör undvikas. I en mervärdesmodell prissätts kriterierna i stället för att betygsättas, och ingen betygsskala behövs.

Funktionell täckning mäts mot en angiven omfattning och ett angivet antal enhet. Integration verifieras mot en referensinstallation eller ett prestandatest. Användbarhet bedöms för de roller som faktiskt ska arbeta i systemet.

Mallen för viktning kan ha kolumnerna kriterium, vikt, mätmetod, datakälla och uppföljningsintervall.

Att informationssystemen får ett eget kapitel i Värmlands underlag visar att området är tungt nog att hanteras separat i stället för som en rad i en kravlista. I ett systemval är hela objektet ett informationssystem, och samma princip gäller för integration, säkerhet och förvaltning.

Ett kriterium som inte går att mäta i uppföljningen ger ingen styreffekt. Innan du viktar ett område bör du därför peka ut datakällan. Kvalitetsregister nämns som ett typiskt kravområde i vårdvalen.

I ett systemval är motsvarande datakällor exempelvis leverantörens dokumenterade svar på krav, en referensinstallation, ett prestandatest eller en kostnadskalkyl. Saknas datakälla blir kriteriet en åsikt i stället för en mätpunkt.

Datakällor för systemval är leverantörens dokumenterade svar på krav, en referensinstallation, ett prestandatest eller en kostnadskalkyl. Kvalitetsregister är en datakälla i vårdvalen.

Sätt basvikter efter mål, målgrupp och jämlikhet

Prioriterade målgrupper i den nära vården är enligt Värmlands underlag personer som behöver insatser och samordning från både region och kommun, oavsett ålder, diagnos eller funktionsnedsättning. Samverkan ska särskilt beakta barnkonventionens mål, vilket innebär att alla berörda parter ska prioritera tid och resurser för samordning och samverkan.

Det ger en direkt viktanvisning: kriterier som mäter samordning mellan region och kommun, och kriterier som rör insatser för barn och unga, ska bära tung vikt. Områden som regionen inte lyfter fram får låg vikt eller tas bort ur modellen.

Samma princip gäller i ett systemval. De processer och användargrupper som uppdragsbeskrivningen lyfter fram ska bära de tunga vikterna, medan perifera funktioner får låg vikt eller utgår.

I systemvalet av journalsystem och e-hälsa ska de processer och roller som uppdragsbeskrivningen lyfter fram bära de tunga vikterna. Funktionell täckning och integration väger då tyngre än till exempel leverantörsstöd.

Jämlikhet är svårare att vikta än samordning. Jämlikhet handlar ofta om fördelningen mellan patienter snarare än om en enskild leverantörs egenskaper.

Två grepp fungerar: ett kriterium som premierar att leverantören når grupper med stort behov, och en efterföljande kontroll av om viktningen får avsedd fördelningseffekt. Viktning i en urvalsmodell kan i sig inte skapa jämlik vård, men den kan avgöra vilka lösningar som får genomslag.

Vikterna sätts i förhållande till varandra, med en totalsumma som fördelas mellan kriterierna efter hur tungt respektive mål väger i uppdragsbeskrivningen. Fördela till exempel 100 poäng mellan kriterierna, eller sätt vikter på en skala 1–5 där 5 är avgörande, och normalisera dem så att summan blir 100 procent eller 1,0.

Viktning mellan pris och kvalitet kan göras på olika sätt, och metodvalet påverkar hur anbuden jämförs.

Relationsvikt fördelar procent mellan pris och kvalitet, till exempel pris 70 procent, kvalitet referens 20 procent och kvalitet beskrivning 10 procent. Monetär vikt prissätter i stället kvaliteten.

Priset kan beräknas på olika sätt.

Priset kan beräknas genom olika sammanställningar eller med priskorgar. e-Avrop använder bara monetär utvärdering: alla utvärderingskriterier prissätts. Anbudets pris får påslag för andelen ej uppfyllt mervärde och avdrag för andelen uppfyllt mervärde.

Ett räkneexempel (illustrativt, inte en rekommenderad fördelning): antag sex kriterier – funktionell täckning, integration, användbarhet, säkerhet och regelefterlevnad, leverantörsstöd samt totalkostnad. Ger ni dem vikterna 25, 20, 15, 20, 10 och 10 procent räknas totalpoängen ut som summan av vikt gånger betyg för varje kriterium. Poängen ska spegla er uppdragsbeskrivning, inte exemplet.

Totalpoängen blir summan av vikt gånger betyg. I monetär modell blir anbudets jämförelsetal pris + påslag för ej uppfyllt mervärde – avdrag för uppfyllt mervärde. Lägst jämförelsetal vinner.

Vikterna bör tas fram i en avgränsad grupp med representanter för verksamheten (de som ska arbeta i systemet), IT och arkitektur, informationssäkerhet, ekonomi och den som ansvarar för upphandlingen eller avropet. En beprövad metod är parvis jämförelse: ställ kriterierna mot varandra två och två, avgör vilket som är viktigare och hur mycket, och räkna därefter fram en vikt per kriterium.

Låt gruppen dokumentera varje vikt, vem som beslutat och mot vilket mål i uppdragsbeskrivningen den knyter an. Då blir viktningen möjlig att försvara och att revidera.

Testa därefter känsligheten: ändra betygen inom rimliga intervall och kontrollera om viktningen då ändrar rangordningen. Om små betygsskillnader slår igenom helt styrs utfallet av slumpen i bedömningen snarare än av vikterna.

I LOV får vikterna aldrig användas för att stänga ute en leverantör som klarar kraven. Basvikterna får därför effekt först i ersättningsmodellen och i uppföljningen, medan de i en LOU-upphandling får effekt redan i tilldelningen.

Rekommenderade vikter för systemval: Funktionell täckning, integration, användbarhet, säkerhet, leverantörsstöd, totalkostnad

Justera vikter för behov, sjuklighet och geografi

Den dominerande ersättningsmodellen i primärvården är kapitering – en fast summa per listad patient.

Den kombineras ofta med besöksersättning som utgör 10–30 % av den totala ersättningen, målrelaterad ersättning och två typer av justering. Den ena är ACG-viktning (Adjusted Clinical Groups), som ger högre ersättning för sjukare patienter. Den andra är geografisk viktning, som ger extra ersättning för glesbygd.

ACG-viktningen är en riskjustering av kapiteringen, inte ett kriterium i en urvalsmodell. Skillnaden är praktisk: ACG ändrar hur mycket varje listad patient är värd, medan ett viktat kriterium ändrar hur leverantörer bedöms i förhållande till varandra.

I en modell där vikterna påverkar urvalet kan geografisk eller behovsrelaterad hänsyn ingå som ett kriterium. I LOV är motsvarande grepp i stället att justera ersättningen per listad patient.

I ett systemval hör motsvarande justeringar – verksamhetskritiska enheter, antal användare eller geografiskt utspridda verksamheter – till avrops- eller förvaltningsmodellen snarare än till urvalsmodellen.

I ett avrop på journalsystem och e-tjänster justeras i stället antal användare och antal verksamhetskritiska enheter. Justeringen hör till avrops- eller förvaltningsmodellen, inte till rangordningen.

Om geografisk täckning ligger som godkännandekrav i ett vårdvalssystem, kan geografin inte samtidigt användas för att rangordna. Då återstår geografisk viktning i ersättningen som verktyg för att kompensera för glesbygd.

Frågan om bättre tillgång till hälso- och sjukvård i hela landet och etablering i glesbygd kan behöva beaktas när ersättningsmodellen utformas.

Kombinationen av kapitering, besöksersättning, målrelaterad ersättning, ACG och geografisk viktning gör ersättningsmodellen till den plats där vikter kan justeras löpande utan att kraven på leverantörerna ändras. Varje justering bör knytas till ett tydligt syfte: sjuklighet till ACG, glesbygd till den geografiska vikten, beteende och resultat till den målrelaterade delen.

Använd målrelaterade vikter och kvalitetsbonusar

Målrelaterad ersättning med kvalitetsbonusar – till exempel för diabetesuppföljning – är en etablerad del av primärvårdens ersättningsmodeller vid sidan av kapitering och besöksersättning. Den fungerar som en dynamisk vikt: andelen av ersättningen som följer ett visst resultat varierar med utfallet.

I e-Avrop är motsvarande mekanism monetär: kriterierna prissätts och påverkar anbudets jämförelsetal. Lägst jämförelsetal vinner.

Det skiljer sig från en fast vikt i en urvalsmodell, som ligger stilla under hela avtalsperioden. I ett systemval är motsvarigheten en resultat- eller servicenivårelaterad del av avtalet, där exempelvis tillgänglighet, svarstider eller felavhjälpningstider påverkar ersättningen över tid.

För att bonusen ska bli en vikt och inte en gissning krävs tre komponenter: ett mål med ett tröskelvärde, en datakälla och en uppföljningsrutin. Kvalitetsregister är ett av de kravområden som normalt ingår i vårdvalen och kan därför användas som källa.

Datakällan för en sådan vikt kan vara leverantörens dokumenterade svar på krav, en referensinstallation, ett prestandatest eller en kostnadskalkyl. Saknas datakällan blir bonusen en gissning i stället för en mätpunkt.

Uppföljningen ska vara beskriven i underlaget. I Värmlands upphandlingsunderlag utgör uppföljning ett eget kapitel, liksom ersättning och kostnadsansvar för respektive uppdrag: vårdcentral, tilläggsuppdrag som barnmorskemottagning, barnavårdscentral, familjecentral och ungdomsmottagning samt fysioterapi.

En dynamisk vikt ställer krav på förutsägbarhet. Vikten måste publiceras i förväg, mätas på samma sätt för alla godkända leverantörer och vara möjlig att följa upp över tid innan den ändras.

Målrelaterade delar som pekar på samordning mellan region och kommun eller på insatser för barn och unga ligger nära de prioriteringar som anges i uppdragsbeskrivningen. Bonusar på områden utan koppling till uppdraget riskerar att styra mot fel beteende.

Dokumentera, följ upp och revidera vikterna

Dokumentationen är kärnan i en praktisk guide för systemval: varje vikt ska ha kriterium, vikt, mätmetod, datakälla och uppföljningsintervall.

Vikter, kriterier, mätmetoder, datakällor och uppföljningsintervall ska dokumenteras i kravspecifikationen eller motsvarande underlag. I Region Värmlands upphandlingsunderlag för vårdval 2026, som gäller från och med den 1 januari 2026, är uppföljningen ett eget kapitel och ersättningen ett annat.

Samma princip bör gälla i ett systemval. Där behöver avsnitten om integration, säkerhet, förvaltning och kostnad var och en sina egna vikter och mätpunkter.

En mall för viktningen bör visa hur varje kriterium ska hanteras.

Mallen kan byggas med kolumnerna kriterium, vikt, mätmetod, datakälla och uppföljningsintervall. Kriterier och skallkrav hålls åtskilda. Varje vikt ska ha tröskelvärde och regel för bortfall.

Kriterier och skallkrav bör hållas åtskilda och framgå tydligt av dokumentationen.

I e-Avrop kan skakrav och utvärderingskriterier importeras från tidigare upphandlingar och filtreras på ansvarig upphandlare, avropssätt, varugrupp och publiceringsår. Kriterierna kan sorteras och kopieras från Word och Excel.

En återkommande mall skapas genom att döpa en upphandling till Mall och lägga in skakrav och utvärderingskriterier som ofta återkommer.

Varje vikt bör i dokumentationen ha en angiven källa och ett angivet tröskelvärde, så att både leverantörer och uppföljare kan se hur ett betyg uppstår. Skriv också ned vad som händer om en mätning uteblir: utan en regel för bortfall blir vikten omöjlig att tillämpa lika för alla.

Dokumentera om modellen är viktad summa eller monetär. Vid viktad summa är totalpoäng summan av vikt gånger betyg. Vid monetär modell är jämförelsetalet pris + påslag för ej uppfyllt mervärde – avdrag för uppfyllt mervärde.

Revidering sker när underlaget uppdateras. Eftersom en ny version fastställs vid ett givet tillfälle och gäller från ett angivet datum, bör vikterna följa samma cykel och vara spårbara mot de mål som gäller i den versionen.

Viktning inom intervall måste vara transparent och ha en lämplig största tillåtna spridning. En spridning på 20 procentenheter har ansetts för stor.

I Värmlands fall handlar det om jämlik, sammanhållen och tillgänglig vård med högsta kvalitet och patientsäkerhet, med patientens värde och effektivt resursutnyttjande som långsiktigt mål. I ett systemval motsvaras det av att vikterna knyts till de behov och mål som gäller vid upphandlingen och revideras när verksamheten eller systemmiljön förändras.

I LOV gäller dessutom löpande godkännande och avtal tills uppsägning, och ersättningen är fast enligt valfrihetsförfrågan. Ändrade ersättningsvillkor och vikter förhåller sig därför till underlaget och dess versioner.

En ifylld viktmatris för systemvalet av journalsystem och e-hälsa följer exemplet med sex kriterier. Funktionell täckning: vikt 25 procent, mätmetod mätning, datakälla leverantörens dokumenterade svar på krav. Integration: vikt 20 procent, mätmetod mätning, datakälla en referensinstallation. Användbarhet: vikt 15 procent, mätmetod bedömning, datakälla en referensinstallation.

Säkerhet och regelefterlevnad: vikt 20 procent, mätmetod deklaration, datakälla leverantörens dokumenterade svar på krav. Leverantörsstöd: vikt 10 procent, mätmetod deklaration, datakälla leverantörens dokumenterade svar på krav. Totalkostnad: vikt 10 procent, mätmetod mätning, datakälla en kostnadskalkyl.

Uppföljningsintervallet anges per rad och följer avtalstiden: begränsad, typiskt 4–8 år, vid LOU och löpande tills uppsägning vid ett valfrihetssystem. Vikterna följer i övrigt underlagets versioner.

Tilldelningskriterierna och deras viktning måste förbli stabila under hela upphandlingsförfarandet för att garantera likabehandling av alla anbudsgivare.

Byggs matrisen i e-Avrop prissätts varje kriterium i stället för att betygsättas. Vikten blir då det påslag för andelen ej uppfyllt mervärde eller avdrag för andelen uppfyllt mervärde som kriteriet ger anbudets jämförelsetal.